Åhh ni förstår inte hur jobbigt det är att vänta varenda dag på att EF ska ringa och berätta att man fått en familj. Nu känns ju allt så overkligt, det är först när man får familj som man kan känna att man verkligen ska åka och att det är på riktigt, tycker jag. Måste bara säga att jag har blivit så jäkla utmattad på allt som har med USA & EF att göra nu. Jag har så himla mycket tankar om allt, och det gör mig verkligen sliten. Det är också väldigt jobbigt att inte kunna prata med någon om detta, jag menar man märker ju att ens kompisar inte har lust att sitta 4 timmmar per dygn och prata om mitt kommande år i usa. Åhh jag kommer sakna alla hemma så jäkla mycket. Fan vad jobbigt. Speciellt dig emelie (kommer väl sakna alla men känns så just nu), jag vet inte hur jag kommer klara mig utan dig. Vet ni vad jag är rädd för? Jo att ingen kommer komma ihåg mig när jag kommer hem. Att jag inte kommer ha någon vän, eller inte ens min bästa vän kvar. Vem vet hon kanske får en ny medans jag är i usa? Slår vad om att jag kommer tänka "Vad fan gör jag här, jag kan ju inte bara lämna allt i Sverige. jag måste av flyget, det här går inte. jag måste aaaav". Hah, gött att skriva av sig lite här. Ska bli skönt att träffa Hannah som ska åka till Argentina som utbytestudent i höst, vi har nog lite att prata om