sista dagen i usa då. igår så hade min familj fixat ett going away party, och det var så himla bra. himla massans folk kom, och jag sa hejdå till grabbarna och alla mina underbara tjejer. grät så himla mycket igår, först sa jag hejdå till min mormor och morfar. sen alla mina vänner. fick en jätte fin present fån min syster abbie, en tavla med massa kort på oss och sånt. sen från mina systrar fick jag en stor amerikansk flagga, och alla skrev på den. sen när alla hade åkt hem så läste jag allt och började stört gråta. idag köpte jag en till resväska och började gråta igen. när vi parta i lördags så grät jag massor och det är bara hemskt. älskar alla här så himla mycket och jag älskar usa, usa är mitt hemland nu. både usa och sverige. made dock kasst igår, blev lite mycket party party i guess. sen ahar jag fått lite andra småsaker från familjen, ett jätte fint armband med den irländska klövern på, min värdpappas föräldrar är från irland, och usa sockar. har packat i 5 och en halv timmar med mian systrar. nu är vi klara. ska på en softball game tonight och ah vet inte avd som händer. vill inte att imorgon ska finnas. detta är sista inlägget i usa, så konstigt. vill inte till sverige men ändå vill jag, detta är så jäkla jobbigt. aja berättar mer om allt när jag kommit hem, med bilder och så. hejdå! ses i sverige!

hallå. jag tänkte inte vara här på bloggen så länge, åker ju förfasen hem på tisdag. helt sjukt, känns så konstigt att jag inte kan fatta det själv. i alla fall så har jag det jätte bra och ikväll blir det partajj, sen imorgon har vi en going away party för mig och på måndag blir det bara packning på listan. jag bloggar nog på måndag, men vill ni se bilder så kan ni bara gå in på min fb och kolla på vad jag gör på dagarna. Emelia Samuelsson heter jag. bloggar mer när jag kommit hem någon gång, jag kommer ju förmodligen fortsätta blogga efter att jag kommit hem så det är lungt. nu ska jag duscha. puss

mina fina systrar, missing one sister on this picture though!

chocolate chip cookie dough

chocolate chip cookies

at the tennis court

haha

skojja bara jag vill vara brunett som vanligt, tror jag. typ såhär vill jag ha min hårfärg

faaaaaaaaaaaaan jag vet inte om jag vill vara brunette eller blond!!! har tänkt på att bli blond igen jätte länge nu!!! ååååh hjälp mig, vad tycker ni jag sa görA_ och ne jag tänker inte lägga upp några bilder på när jag va blond för det var fan 2.5 år sen, kommentera vad ni tycker!!!!!

vill ha denna färgen, tror jag! eller brunt, fan jag vet inteee!

idag har varit en lugn dag som vanligt. hängt med min vfamilj och systrar, packat lite kläder och saker jag inte kommer använda dom sista 14 dagarna och skypat en stund med pappa. har även solat en stund och åkt fyrhjuling me lauren och josie, vi åkte över massa kullar så vi flög i luften :) annars så har jag kollat upp lite om au pair, fast jag tycker väl att jag borde åka hem till sverige först innan jag planerar mitt år som au pair haha. men men, nu ska jag käka något, åååååh vad jag längtar efter svensk mat!!

där nånstans i mitten står jag och skriker när vi såg The Script live i Wisconsin.

tjanna tjena! idag är det måååndag och 15 dagar kvar. igår så hände det inte mycket, jag låg ute och sola, kolla på vampire diaries och spelade skipbo med min två värdsystrar och deras kompis. min familj i sverre skickade skipbo i julklapp till min vfamilj, och nu är vi helt besatta! vi spelar varje dag i timmar haha. sen så hade vi sketa god kyckling med potatis och min favorit jack&daniels bbq sås. idag så sov jag ända till klockan 10, sket förvånad för jag vaknar alltid upp klockan sju på morgonen. har tränat som vanligt och ätit frukost, ska duscha snart och sen vet jag inte vad som hander. vi kanske ska ut och paddla idag, mina föräldrar kom hemfrån tyskland också så jag ska skypa med dom en sista gång och prata lite om flyget och allt sånt. ne nu ska jag göra något, ha en braaa dag pusss!

Idag är det endast 17 dagar kvar med idag. Jag vaknade upp klockan 8 imorses och körde ett 40 minuters pass Insanity med min värdsyster. Åt frukost och har nu laddat ner ny musik till min Ipod hela dagen. Idag ich igår har det vart lite mulet och grått så har inte legat och solat alls idag. imorgon får det bli! nu har jag iallafall massa ny musik till min flygresa. Tänkte nu börja packa lite smått tror jag,. jag är ensam hemma och har inget och göra så ska försöka klura ut hur jag kan packa utan att packa ner allt, något sånt?aja nu har jag suttit i över en timma utan att finish detta inlägget (kommer inte på vad finish heter) så ska göra något vettigt nu. ha det bra, pusss

min första fotbollsmatch.

Idag är det endast 19 dagar kvar, med denna dagen! 19 dagar är ingenting och redan denna dagen är snart över! Det går så sjuukt snabbt, helt otroligt. Jag kan själv inte fatta att jag faktiskt ska åka hem, att få träffa min familj igen om 19 dagar. Jag är jätte glad att jag ska få träffa min familj igen, mina vänner, vara i minn safety zone ett tag, ha en fantastisk sommar i sverige och äta all god mat. Jag ska inte ljuga, det ska bli jätte kul. Men, jag vill samtigit inte lämna detta. Jag har så otroligt bra vänner här borta att jag själv inte kan förstå hur några av mina bästa vänner befinner sig i Dyersville, Iowa, USA. Det finns mycket jag kommer sakna här i staterna. Jag har ju även fått en tredje familj här borta. N

mligen min bästa vän Anna och hennes familj som jag åte till Arizona med. Det är nog den absolut bästa värdfamiljen en utbytesstudent kan ha, no offense to my hostfamily, men det är så det är. Dom ska ha en utbytesstudent detta äret, alltså i Augusti, och jag är så himla avundsjuk på den blivande utbytesstudenten dom kommer ha. Att vara utbytesstudentär något speciellt, året innan jag åkte var jag ängslig och så himla nyfiken på allting, jag ville bara åka hit och jag längtade hela tiden. Under detta året har jag haft kanske det bästa året i mitt liv, men jag har också haft denna stora saknad året om. Den finns liksom där hela tiden, jag hade inte hemlängtan allt för ofta, men saknade det gjorde jag. Och nu kommer det vara exakt samma sak, fast tvärt om. Jag kommer sitta hemma i Sverige och sakna allting här borta. Och det är så jobbigt att sakna något som man inte kan få. Det är som att jag skulle bo hos min pappa i ett helt år, och hur mycket jag än ville så kn jag inte bussen på 50 min till mamma, hur mycket jag än saknar henne. Men jag är inte klar i USA, jag kommer komm tillbaka. Min nästa dröm är att få visa min familj allt jag har sett och upplevt här, att min familj inte kunde komma är nog den största besvikelsen under mitt år, inte för att vi inte kunde resa till New York och allt det, men jag ville så himla himla mycket visa min familj en del av mitt liv. Så förhoppninsvis kommer jag tillbaka nästa sommar, med min familj. Jag vill se mina så otroligt bra vänner graduate from Beckmn High School, och visa min familj att jag varit en av all trailblazers på BHS. Jag är rädd, så fruktansvärt rädd för att lämna detta, säga hejdå osv. Men jag är äen så pumped att komma hem till Sverige igen attd et inte ens går att beskiva. det är nog inte många som förstår den känslan förutom utbytesstudenter. Detta året har vart det svåraste året jag levt, men oj vad jag har växt. Jag har gjort så himla mycklet jag aldrig skulle våga göra i Sverige. Jag har fått lära mig och växt så himla mycket, som många aldrig kommer få lära sig och v

xa av. It's been real, but yet it's not over.

Idag är det endast 19 dagar kvar, med denna dagen! 19 dagar är ingenting och redan denna dagen är snart över! Det går så sjuukt snabbt, helt otroligt. Jag kan själv inte fatta att jag faktiskt ska åka hem, att få träffa min familj igen om 19 dagar. Jag är jätte glad att jag ska få träffa min familj igen, mina vänner, vara i minn safety zone ett tag, ha en fantastisk sommar i sverige och äta all god mat. Jag ska inte ljuga, det ska bli jätte kul. Men, jag vill samtigit inte lämna detta. Jag har så otroligt bra vänner här borta att jag själv inte kan förstå hur några av mina bästa vänner befinner sig i Dyersville, Iowa, USA. Det finns mycket jag kommer sakna här i staterna. Jag har ju även fått en tredje familj här borta. N

mligen min bästa vän Anna och hennes familj som jag åte till Arizona med. Det är nog den absolut bästa värdfamiljen en utbytesstudent kan ha, no offense to my hostfamily, men det är så det är. Dom ska ha en utbytesstudent detta äret, alltså i Augusti, och jag är så himla avundsjuk på den blivande utbytesstudenten dom kommer ha. Att vara utbytesstudentär något speciellt, året innan jag åkte var jag ängslig och så himla nyfiken på allting, jag ville bara åka hit och jag längtade hela tiden. Under detta året har jag haft kanske det bästa året i mitt liv, men jag har också haft denna stora saknad året om. Den finns liksom där hela tiden, jag hade inte hemlängtan allt för ofta, men saknade det gjorde jag. Och nu kommer det vara exakt samma sak, fast tvärt om. Jag kommer sitta hemma i Sverige och sakna allting här borta. Och det är så jobbigt att sakna något som man inte kan få. Det är som att jag skulle bo hos min pappa i ett helt år, och hur mycket jag än ville så kn jag inte bussen på 50 min till mamma, hur mycket jag än saknar henne. Men jag är inte klar i USA, jag kommer komm tillbaka. Min nästa dröm är att få visa min familj allt jag har sett och upplevt här, att min familj inte kunde komma är nog den största besvikelsen under mitt år, inte för att vi inte kunde resa till New York och allt det, men jag ville så himla himla mycket visa min familj en del av mitt liv. Så förhoppninsvis kommer jag tillbaka nästa sommar, med min familj. Jag vill se mina så otroligt bra vänner graduate from Beckmn High School, och visa min familj att jag varit en av all trailblazers på BHS. Jag är rädd, så fruktansvärt rädd för att lämna detta, säga hejdå osv. Men jag är äen så pumped att komma hem till Sverige igen attd et inte ens går att beskiva. det är nog inte många som förstår den känslan förutom utbytesstudenter. Detta året har vart det svåraste året jag levt, men oj vad jag har växt. Jag har gjort så himla mycklet jag aldrig skulle våga göra i Sverige. Jag har fått lära mig och växt så himla mycket, som många aldrig kommer få lära sig och v

xa av. It's been real, but yet it's not over.

had two hours of soccer practice in the mirning, went to dubuque and ate at Ihop, went hiking by the Mississippi river (live 20 from the river), went to target, worked out like a sweaty pig with Abbie, played cards, made chocolate chip cookies, ate cookies, watched a movie. now I'm going to bed. tomorrow (wednesday) Abbie and I are going to play tennis in the morning, then I have my last soccer game and then I'm working out with Abbie again. feeling good, life's good. love.

tjenaaa. igår efter fotbolls träningen åkte jag hem till min bestiiie Anna och vi kollade film, åt glass och prata i flera timmar. imorses var det upp till skolan för sista gången. jag och anan hade inga prov så vi satt och prata i tre timmar och tog kort i skolan. efter skolan så drog vi till ett cafe och åt och sen har jag legat ute och solat, kort ett fit test med insanity workout saken med abbie och om 30 min åker jag och spelar match. ikväll så ska vi ha en bonfire här hemma hos oss så det ska bli kul. nu ska jag dammsuga lite, pössss

tried to smile with my teeth haha

god torsdag på er!!!har haft en väldans braer dag men lite lessam också förståår ni. idag hade jag ju mitt lilla speech som all utbytesstudenter måste gora. så när hela skolan var samlade i the auditorium så sattes switxerlands national sång på och philiåp ställde sig på scenen, efter det nathalie från switzerland, efter det anna från danmark och sedan jag från sverige. jag hade ett papper som alla andra där hela mitt tal var, men jag klev upp på scenen och babblade på utan lelle pappret. det gick hur bra som hels,t no problemas. vi alla var såklart super nervösa precis innan och jag todde jag skulle pissa p mig. men jag sa lite roliga kommentarer här och där och skolan skrattade och tycket allt var bra så det gick lika bra som solen steker. när vi var klara så klev rektorn upp och sa att inte bara dom har varit en impact on us, but we have also been an impact on them. och så sa han tack så mycket för allting och så ioch jag började stor grina. kan inte tänka mig att lämna detta. sen började nathalie gråta för att jag grät och ah det var så sorgligt. vill inte lämna dfetta fast ändå vill jag. fan det är så svårt, är gör glad att jag känner så här ändå. tänk om jag hade haft ett sånt dåligt år att jag bara ville lämna utan en tå? efter skolan var det fotbollsmatch och vi vann, min ankel gör så jävla ont dock, och jag har märke från fotbollen på låret fortfarande för jag stoppa bollen med låret när det var goalkick. mår skit bra i alla fall, bara tvvådagar kvar av skolan och vi har endast prov så jag mår så hemla bra förstår ne! pössss och goa kramar från the swede in det stora amerikat.

HAHAH me, my bestiie Anna and my favorite Switzerland!