får DAAAAAAAAAAAAAAAAMMMP!!! ge mig en värdfamilj nu förhelvete, orkar inte vänta mer. vill inte slösa bort mer tid här i sverige. jag är klar här, jag vill påbörja ett nytt kapitel nu. faaaaaaaaaaan vad det ska ta lång tid. jag vill inte missa ngonting av skolan + att jag vill vara där någon dag innan allt börjar. åååååååååååååååh getballe.

ååh, såg precis att --> amanda darell <-- fått en värdfamilj och placering! jätte glad för hennes skull, det är jag verkligen för jag önskar ju inget annat själv. men samtidigt så känns det tråkigt att det inte var min tur nu, känns som att jag är den enda kvar som inte fått familj.... inte för att det är det (hoppas jag) men ändå. så jävla jobbigt att vänta, och jag blir bara mer och mer frustrerad på att det inte händer något. är rädd för att datumet ska flyttas fram till typ 25 augusti, visst det ska bli grymt att åka men åker helst så tidigt som möjligt. jag menar mitt preliminära var wave 1, 26-28 juli.... åååååh får damp på att jag inte fått familj än! varför händer det ingentiiiiiiing???? är inte så jätte sugen på att få bo hos en välkomstfamilj att åka till, haha lite scary att åka till USA ett år utan att ha en blekaste aning om vilka man ska bo hos under hela året. varför ska jag vara bland dom sista? jag anmälde mig ju för fan maj förra året.... inte för att det spelar någon roll but still, fan får sådant jävla åsnedamp på det här! orkar inte vänta mer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (värt att berätta detta för er, ingen annan förutom dom som ska åka fattar ju inte vad jag pratar om ändå)

Har precis kommit hem från tandregleringen och det gick bra, tog bort min tandställning! Om 50 min hämtar farmor upp mig för att åka till vårdcentralen och ta mer vaccinationer.

Sitter mätt och belåten i min soffa nu. Jäklar vad jag hatar denna dagen, fan sämsta någonsin. Visst brukar jag lipa varje natt, men fan inte såhär mycket på en dag. hoppas fan det här löser sig, men det gör det säkert. jag behöver bara reda ut det här, prata om det och be till gud. fan vad jag behöver min bästa vän nu

Sitter här på skrivbordet med mina stora fönster runt om mig. Har en massa tankar som flyr runt i huvudet nu på kvällskvisten också, tror den har skapat mig en headache. Förut har jag alltid tänkt att liksom fan jag måste leva livet, och med livet menar jag "efter studenten". Men jag har haft fel om det, livet började när jag föddes och man ska ta vara på varenda liten minut av det, i alla fall jag. Istället för att sitta hemma och vänta på att man ska ta studenten och faktiskt kunna leva livet, börjar jag redan nu. Jag menar jag ska åka till the united states om cirkus 2 månader i tio månader om ni inte glömt det, det är ett riktigt stort steg in mot världen. Jag har väldigt måga drömmar i mitt liv, jag har både drömmar och mål. Och jag är väldigt glad för det, för att jag har ambitioner i mitt liv. Den största drömmen i mitt liv just nu, för tillfället, är att inte dö och ångra att jag inte besökte jst det stället, just det landet. Jag vill resa. Jag ska resa. Jag ska besöka varenda litet land jag tycker är värt att lägga ner tid och pengar på att besöka. Jag vill ha en världskarta och säga dom här 5 länderna har jag inte besökt, istället för dom här 5 länderna har jag besökt. Mina planer just nu är att när jag tagit studenten ska jag åka någonstans som Au Pair, just nu lutar det mot Australien men det kan ändras. Efter 1-2 år där, då jag förhoppningsvis tjänat ihop väldigt mycket pengar (får leva snålt i Australia) vill jag åka åka tillbaka till USA, jobba som journalist och bo i en smutsig lägenhet utanför i New York. Sedan ska jag åka till något drabbat land och jobba med välgörenhet, jag ska hjälpa fattiga barn och drabbade familjer. Efter några år vart jag nu varit, ska jag ha samlat ihop tillräckligt mycket pengar för att resa runt i Europa ett år. Ha en sliten resväska och en ryggsäck, sitta på någon fiskebåt och Grekland och tänka på vart jag ska härnäst. Så ta vara på livet, alla gör det på olika sätt och det är såhär jag vill göra det.

jag kan inte sova och jag kan inte somna. det går bara inte, ligger bara och tänker på simon och khaled. idag på begravningen såg jag simons bror, fan han var helt förstörd alltså. så jäkla sorgligt att se honom så, och det har verkligen fått mig att tänka. så nu kan jag inte sova. att se hans lillebror i 14-årdsåldern vara så jäkla ledsen, det var enda anledningen till att jag började gråta. då insåg jag hur mycket detta påverkar alla, och hur sorgligt och ledsamt detta är. jag vet inte vad jag skulle göra om jag miste min bästa vän eller någon i min familj, jag skulle inte klara av det. jag skulle seriöst inte kunna leva mer, döden är ett av de värsta sakerna jag vet,

jag klarar inte mer sånt här nu. Idag när jag slutade skolan så gick jag, denise och amanda till Simon Khalaf's begravning, vi stod utanför när dom kom ut med kistan osv... Det var så himla sorgligt, jag grät konstant hela vägen hem på cykeln. och det som är ännu värre är att jag inte ens känner dom, jag kommer aldrig lära känna dom, aldrig den chansen. Imorgon är det Khaled Elhakim's begravning.... nu ska jag kolla one tree hill och tröst-äta knäckemacka!

Ååååh vilken mardröm jag har haft inatt. Den var så jäkla hemsk, jag har aldrig varit så besviken, arg och rädd i hela mitt liv förut. Jag drömde att min gravida mamma var stenfull när jag kom hem från skolan. Så ser jag att hon dricker massa öl och vin. Jag fick sån jäkla damp, och hon brydde sig inte ett skit. haha hon skrattade bara och sen ville hon döda mig och syrran, så min farfar bosse hjälpte till. Och det var så jääääääävla hemskt, jaja nu ska jag ringa min gravida mamma.

Jag sitter och lyssnar på What Are Words - Chris Medina (jävla ovanligt emelia) och självklart börjar jag tänka på livet osv, hahaha självklart!!

Sitter och myser med One Tree Hill och en stor kopp varm thé, blue fruit är den godaste!! Hah vilka slappa dagar jag har, idag har jag bara haft skola, idrott i två timmar som tog rejält på konditionen, spelat piano och myst med familjen. Kan HELA introt nu med båda händerna, är fan stolt efter 3 timmars spelande.